För att ta det från början: Pass 1, 6-9 juni 2009

Enaforsholm är inte riktigt som andra platser. Första gången jag kommer hit är en tidig förmiddag i början av juni. Jag har rest från ett somrigt Malmö till Stockholm, bytt till nattåget och vaknat upp i Jämtland. Bara någon mil från norska gränsen kliver jag av. Under promenaden från stationen noterar jag vitsippor, och väl framme i trädgården väntar mig gullvivor i full blom. I bakgrunden tornar snötäckta fjäll upp sig.

Det är vår i Enafors och växtsäsongen har just börjat. Ett jämnt ljus faller över fjällträdgården och det tycks inte vika undan ens för ett ögonblick under de fem dagar jag är här. Trots detta ser jag aldrig solen. Kanske döljer den sig just bakom bergen.

Det konstanta ljuset gör att jag förlorar tidsuppfattningen. Detta får trädgården att kännas som en magisk plats.

Från och med nu och tre år framåt är det min och min klasskamrat Maries uppgift att ta hand om Enaforsholms Fjällträdgård. Det känns hedrande. När jag reser härifrån kommer jag uppleva vistelsen mer som kontemplation än som arbete, och jag kommer genast att längta till nästa gång jag skall hit.

Den här gången har jag och Marie med oss Anna och Maja, de avgående trädgårdsmästarna, som skall introducera oss i arbetet. Vi börjar med att lyfta de främre perennbäddarna; de man först möter när man stiger in i trädgården. Det är ett mödosamt arbete: först skall allt ogräs rensas bort, plantorna grävas upp och delas, därefter skall jorden luckras, det skall gödslas, tillföras kompostjord, återplanteras och slutligen vattnas.

En del av de plantor som blir över krukar vi in till försäljning. Trädgårdssmörboll, vårkrage, viva, och nejlikrot den här gången. Trädgården blommar i gult och orange.

Jag är ganska trött i kroppen när vi tar paus. Bosse, som är värd för pensionatet och samtidigt kock i köket, servar oss med mat – den ena måltiden godare än den andra.

Med förnyade krafter ger vi oss ut igen. Vi har tur med vädret. Det kommer någon regnskur då och då, en gång snöar det till och med, men det går fort över.

Dagen före hemresan kommer Kjell hit. Det är han som är huvudansvarig för trädgården. Tillsammans med en journalist och en fotograf ger han sig upp på Storsnasen för att leta efter några av de försöksrutor som Börje Lövkvist, trädgårdens tidigare huvudansvarige, märkt ut som en del i sina fenologiska studier. Fotografen tar bilder på mig och Marie när vi arbetar.

Sista dagen tillägnar vi de nya växter som levererats till trädgården av Maria, en av dess före detta trädgårdsmästare. Under björkkloten i de främre bäddarna jordslår vi skuggröna ’Green Carpet’; i stenpartiet planterar vi kryptuja; i kökslandet allåkerbär. Bland häckkaraganerna längs trädgårdens östra avgränsning finner vi plats för finsk rödbjörk och virginiahägg; Rugosa-ros ’Louise Bugnet’ och fläder (Sambucus kamtchatica) placerar vi i de sydöstra växtbäddarna, de som kort och gott kallas Öjebyn, efter sitt ursprung. Druvfläder och klotpil får växa till sig i nya plantskolan i söder. Utanför trädgården gräver vi planteringsgropar för gordonschersmin (i syrengruppen vid parkeringen) och näverhägg (vid slänten mot vattnet till). Jag funderar över hur trädgården kommer att se ut nästa gång jag är här. Resan har bara börjat.

/Kalle

PS. För bilder från pass 1, se denna länk (öppnas i nytt fönster).